I know it will hurt in the end, But I want it anyway

Det är natt, såklart kan jag inte sova. Tillåtit mig själv att ha en sängdag men ändå lyckats äta någorlunda. 
Min hjärna, min stackars sönderkörda hjärna, går på högvarv och mitt hjärta rusar. Nej, det handlar inte om kärlek. Det är den där jävla ångesten, som emellanåt bryts av, av en panikslagen lycka. Sen kommer ångesten, sen lyckan igen. Dom där små vardagsgrejerna som gör mig löjligt glad. 
Men jag tänker för mycket och jag får ingen ordning på tankarna. 
Sen går det utför, sömn,matvanor, ork. Mörkret gör det inte lättare.
Jag längtar till våren och solljus.





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0